Ja, ett år i Norge. Tiden går fort, alldeles för fort.
Vad har jag gjort då? Vad har vi gjort?
En himla massa och ingenting.
Tänk att för lite mer än ett år sedan stod vi där i Gullabo tillsammans och hade ingen aning om hur vi skulle klara oss i ett annat land på egenhand.
Hur skulle vi hitta jobb? Skulle vi hitta jobb?
Det enda vi hade var varrandra... och en lägenhet som väntade.
Jag måste säga att vi har gjort det jävligt bra. Nu är frågan snarare, hur ska vi klara oss utan detta?
Alla människor vi har lärt känna här, alla som kommit oss närmare än många av de vi levde de första 19 och 20 åren med någonsin gjort. Det är ju inte klokt.
Visst saknar man alla där hemma, och de kommer ju alltid finnas kvar, särskilt familjen.
Men nu har man ett helt eget, nytt liv. Vissa dagar känns det som om det gamla inte funnits än gång, men på ett sätt ändå. Som om man får flashbacks av ett tidigare liv. På ett sätt är det ju faktiskt så.
Det gamla kommer ju aldrig igen...
Men å andra sidan så känns det som om vissa delar av det nya livet inte existerar heller... eller vissa personer i det nya livet.
Jag gissar på att det kommer att vara så var och när man än befinner sig, så det är väl bara att vänja sig vid det :-P
De dagarna är sånna dagar de gamla gärna kommer smygande och gör sig påminnt.
Som Winnerbäck så sant sa det
"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart, och när jag känner så då tänker jag på dig"
Ikväll har jag sån lust att bara gå och ta en öl och sen gå på bio, ska se om det är nån mer som är på den ideén :)
