Tröga människor gör mig vansinnig!

Jeg vet inte om det är hormonerna som gör att jag hetsar upp mig extra mycket, men nu är jag så jävla trött på att folk säger att dem ska fixa saker. Men så händer det ABSOLUT INGENTING!

Jag har ju sedan i September i fjor pratat med styret om att de ska sätt upp ett staket så att folk slutar gå forbi precis utanför våra fönster HELA JÄVLA TIDEN!
Den andra maj fick jag äntligen lite respons och trodde att det skulle hända något, för då hade dem tydligen varit utanför och tittat tillsammans med vaktmästaren och de väntade bara på att ett prisöverslag....

11 juni skickade jag en mail och undrade hur det gick, om dem fortfarande inte hört något.
Har jag fått något svar på det??? NEI!!!!!

Skickade ett nytt mail idag! Jag fattar inte hur svårt det ska vare. Hur jävla lång tid ska det ta? Snart är det ju för sjutton vinter igen och då går det inte att sätta staket!

Jag ska TJATA TJATA TJATA TJATA ihjäl dom nu när jag är mammaledig!

Så är det han som ska fixa bilen då, han som har sagt han ska kolla upp och höra av sig.. I TRE VECKOR NU!!!

Joakim har pratat med honom ett par gånger och han har sagt han ska kolla upp om de har den delen til avgassystemet som måste bytas (bilen låter verkligen som en gamal traktor. Jag vill inte äns köra till affären i den för det är så pinsamt!)

I söndags blev jag så trött på det hele att jag gick bort till där han bor (det är en granne till oss) ringde på och möttes av hans son. Fick tlf nummret til mannen, och ringde.
Jo, då var han ganska stressad, men han sa att det fanns två delar som kunde passa... han skulle kolla upp imorgon (igår, måndag) och säga till.
Jag frågade om han skulle ha Joakims nummer så han kunde ringa. Men nei, det behövde han inte. Han skulle bara skicka bort en av sina ungar till oss med besked.
Hände det???? NEI!

Så idag har jag skickat ett medelande till honom. Så då får vi se om han svarar på det...
Ser mörkt ut än så länge.

Jag ger han till kl 15 idag, sen ringer jag nån annanstans!!!!!

Men sjutton i fasiken så förbaskad jag blir på människor som bara är så tröga!
Man lägger ju fram allt till dem, allt de behöver göra är att svara!


JHSDFBHSFBHG#######!!!=)/%#""/()=

Time goes by so fast

Det är "bara" fem veckor kvar nu. Det känns helt galet. På ett sätt så är det lite läskigt, men samtidigt kan jag inte vänta på att hon ska komma ut. Börjar bli ganska tungt och jobbigt nu.

Jag är också lite rädd för hur det blir sen, hur jag klarar av det. Men jag tror det kommer ganska naturligt, som alla säger. Jag vet väl hur jag ska göra när jag ser henne:)

(Konstig grej... många okända människor som jag möter på jobbet som komenterar tror jag vi ska få en pojk. De säger att jag har pojkmage. Haha! Vi får väl se.... men med tanke på klädsinköp och inredning av barnrum så hoppas jag att barnmorskan hade rätt när hon sa att det blir en flicka :-)

Här kommer några bilder sedan sist :)

35 veckor... ojoj

 

 

 33 veckor

 

 

Ny bebismagesommarklänning :)

 

Såååå gott!! Banan, vindruvor och vaniljkesam. YUMMI IN MY TUMMY!

 

 

Ganska praktiskt med ett litet databord :)

 

 

Turen på sjukhuset slutade med en kurs i självmordsbombning..?!

Not the day

Idag trodde jag nästan att det var dags för vår Julia att komma.
Startade med en riktigt smärtsam sammandragning i magen igår kväll. Den gick över, men jag hade lite småont i magen sen. Gick och la mig... vaknade tio i fyra inatt och hade åter igen väldigt ont och hela magen var som en överpumpad fotboll. Fruktansvärt!! Ville bara ringa mamma och fråga vad jag skulle göra, men väntade några timmar.

Så för att inte utelämna något... när jag gick och morgonkissade så var det endel blod.. (blä! småpanik!)

Ringde mamma, som sa -Ring sjukhuset!

Vilket jag då gjorde och barnmorskan sa att jag skulle ta en paraset (panodil) och gå å lägga mig och vila. Sen ringa tillbaka innan hon gick hem kl 15.00

Ringde tilbaka kvart över två, och kände mig liksom lite bättre. Fortfarande sammandragningar och pyttelite blod, men inte så ont.
Men barnmorskan tyckte absolut att jag skulle komma in för en kontroll.

Så Joakim fick bara ringa alla grabbarna som skulle komma på lan-party och säga att de får avvakta..
Så bar det iväg mot Ullevål.

Kom dit och fick kissa i mugg, sätta mig i en skön bakåtlutad stol med två "mätare" och gummiband runt magen. Såg ut som en självmordsbombare, med en liten "avtryckare" i handen som jag skulle trycka på varje gång jag kände bebisen röra sig.
Satt där i 40 min ca. Bebisen hade lite hög puls och vridde och vände på sig mycket. Så de ville se att hon kunde slappna av lite också.
De tog min temperatur och jag hade lite feber, så de tog även blodprover för att se om jag hade nån infektion. Vilket jag inte hade...

Bebisen slappnade av lite, och vi fick komma ur stolen och sätta oss i väntrummet för att invänta läkaren.
Väl där inne blev det ultraljud, som såg väldigt fint ut. Fin, proportiornelig bebis och massa fint fostervatte runt.
Också en "invändig undersökning", som såg fin ut :-) Barnmorskan/läkaren var väldigt nöjd med det hon såg och hade tyvärr ingen bra förklaring på det som hänt. Så då fick vi åka hem, men ska ringa så fort/ om det utvecklar sig mer.

Så skönt att veta att allt är bra med vår fina bebis! Så nu blir det bara vila i sängen och bra serie på datan (Gotta love modern family)

Puss & Kram