Ja, det är ju så man säger... Och det stämmer verkligen!
Man bara väntar och väntar.
Minsta lilla smärta eller sammandragning i magen väcker en tanke:
NU, nu kanske det är dags?! En lättnadskänsla blandad med iskall skräck går genom kroppen.
Meeeeen, varje gång tar man lika fel. Ungen sitter där hon sitter. Inne i magen!
Kom ut nu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar