Sofie Heggedal: Onsdag är en vilodag

Hej och hå!

Så var det mitt i veckan igen, och dags för mammaträff. Denna gången var det faktiskt en hel del mammor och babyer där när Julia och jag rullade in kvart i tolv ungefär. Känns lite svårt ibland, då det verkar som att alla mammorna där känner varrandra och kan allas namn.
Jag minns kanske ett par stycken, och typ en av de andra ungarnas namn... men ibland sticker jag in lite i de ivriga konversationerna, så det är ändå ganska trevligt. Pluss att Julia älskar att vara där.
Hon sitter(står numera, eftersom hon nästan vägrar att sitta när hon nu blivit så stark i benen. Dock noll balans, så man får ju såklart hålla) och tittar på alla andra barn och bebisar. Det är superspännande.
Så är det ju alltid lika kul när de andra mammorna tycker att Julia är väldigt stark i både nacke och ben :-)

Annars har vi tagit det ganska lugnt idag. Inga långa turer. Blev 2,5 km på morgonen och 2,3 nu på eftermiddagen. Kände att jag behövde vila mina ben lite. Var ganska mör igår.
Var till och med en tur i affären och köpte lite mörk choklad till mig(med mintsmak. Mmmmmm!, tyckte att jag behövde det :)

Ida frågade mig idag: Hur är det egentligen att vara mamma?

Jag säger som Askungen... hemskt å tråkigt... åååh alldeles, alldeles UNDERBART!!

Det ska absolut inte puttas under stolen/sopas under mattan med att vara mamma kan vara fruktansvärt jobbigt och krävande. Ibland är man bara så sliten, trött och frusterarad att man inte vet hur man ska överleva. Man vill bara kasta ungen i sängen, smälla igen dörren och gå därifrån... Men, det gör man ju INTE såklart!
Men de är faktiskt tillåtet att lägga barnet i sängen, stänga igen dörren och bara vara utanför och andas i några sekunder. Det kan man behöva nån gång.

Stort sett allt här i livet har ju negativa sidor, men så länge de positiva väger tyngre och är fler så är allt som det ska. Och som mamma, att få ett litet leende eller höra ett nöjdt gurglande får en att helt glömma bort att man kanske grät av frustrastion bara fem minuter tidigare. Detta fantastiska lilla liv som man skapat. De är underliga och ibland svåra att förstå, men man älskar dem utan gränser!

Idag har jag också kommit på att jag ska starta ett litet prosjekt nu när jag kanske har lite tid över..Jag vill inte avslöja vad än, för jag vet inte riktigt hur jag ska påbörja det.. men det är en spännande ide' jag har, som jag hoppas kunna bygga på, och förverkliga :-)

Nu är det dags för några bilder igen..Så här har ni (Herregud! Kan ni se hur hon växer?!!!!)